När jag var i Jerusalem, den Heliga Staden, ville jag undersöka vad "Gehenna" ( bibelns namn på det som vi nordbor valt att kalla 'helvetet') var för en plats, så jag uppsökte Hinnoms dal på stadens baksida, och detta är vad jag såg:

Strax utanför stadens mur vräkte man fortfarande ut sopor och mitt ibland soporna bodde människor, inom synhåll från 'det nya Jerusalem', den stadsdel inom muren som förr var armeniska kristnas kvarter men nu 'snyggats upp' av judiska bosättare; ett idealsamhälle utan några fattiga - de hade givetvis fått flytta på sig, som på så många andra platser i den rika världen...

- och vem hade väntat sig ett statsministermord i det idylliska Sverige; sånt händer inte här - men det gjorde det.

Jag tror att vår bild av det fredliga Sverige krossades den dagen. Också demokratin drabbades.

Varför är det viktigare att biltrafiken flyter störningsfritt, näringsidkare lämnas ifred att tjäna pengar och reklamen får vara ensam om att klottra ner våra stadsmiljöer,
än att ungdomar får framföra nya ideer grundade på
demokrati och människovärde?

När Stockholmspolisen klämde in 250 personer mellan ett par bussar bara för att de råkade befinna sig på en plats där det hölls en gatufest beslöt jag mig för att måla "Det Offentliga Rummet".

Jag delade de protesterandes syn på räntornas orättfärdighet, men deltog endast i protesten genom att påbörja arbetet på

"Novi Dissidenti"
(som ännu är ofullbordad), en hyllning till de nya dissidenterna i Prag som tagit upp de gamla dissidenternas oräddhet i motstånd mot en totalitär övermakt.

Dissidenter behövs nu mer än någonsin!
Statyn av S:t Vaclav var de gamla dissidenternas mötespunkt, man sågs 'under hästens svans'...

Man gick tysta bärande vita kors i stort antal
för att påminna om de 16 000 barn som dör varje dag till följd av Världsbankens politiska krav på de fattiga länderna - ekonomism går före sjukvård och skolor i deras värld...

mitt sökande på nätet ledde till nya idéer och jag övergick till att måla

"Procession för världens fattiga"

När jag hörde om detta och såg en bild tagen uppifrån ett fönster på en stor polis med K-pist och schäferhund stå och vakta visste jag vad för en bild jag måste måla. Bilden från fönstret gav ett uppifrånperspektiv, men var trots det väldigt skrämmande; men jag kunde ana hur de liggandes underifrånperspektiv skulle kunna te sig! Just detta perspektiv på saken - de utsatta ungdomarnas perspektiv var vad jag ville fånga. Hur den vaktande polisen måste ha tett sig, hur skolan som varit deras tillfälliga hem blev en plats som påminde om fotbollsstadion i Chile där Pinochets junta samlade ihop alla som ville kämpa för demokratin. Jag kände inte igen mitt fosterland...

"Svensk Demokrati...?" blev verkets titel. Det tog mig 10 år att bli färdig med det. Jag ville försöka få en så dokumentär känsla som möjligt, så jag tittade på bilder som tagits av händelsen från fönster på båda sidor om skolan och omvandlade perspektivet - tyvärr ser man inte med den låga flyktpunkten hur många som låg där; den som vill kan se de dokumentärer som gjorts där bilder med ovannämnda uppifrånperspektiv ger en tydligare bild av omfattningen.